Denna berättelse om Almvik:s IF är skriven av Inger Matsson år 1983, dåvarande sekreterare i föreningen.
Det var oroliga tider i bygden under senare delen av 30-talet, föreningsarbetet blev lidande och
verksamheten lades ner en tid. Så kom kriget och försvårade ytterligare möjligheterna att få ett
fungerande föreningsliv då beredskapen lade beslag på än den ene, än den andre av spelare och
funktionärer. 1943 togs emellertid nya friska tag. Då spelades tio fotbollsmatcher under
sommaren och i oktober valdes en ny styrelse. Så var då föreningens verksamhet igång med
de olika sektionerna: Idrott, fotboll, vinter och bandysektion, plankommitté och inte minst
viktig kaffekommittén. Oskar Green ordförande, Stig Norman, Tage Uddman, Carl Norman,
Lennart Persson och kassören Erik Carlsson bildade den nya styrelsen, som den 13 oktober
1943, jämt 40 år sedan, valde att leda Almvik IF i ett förhoppningsvis framgångsrikt nytt
tidevarv. Efter krigsslutet kom verksamheten igång på allvar. Man ville deltaga i olika seriespel
i fotboll och bandy, och sökte inträde i Smålands Fotbollsförbund och Svenska Fotbolls-
förbundet, även Smålands Bandyförbund och Svenska Bandyförbundet. Då AIF tidigare varit
medlem i Svenska Idrotts-förbundet ansökte man nu om återinträde, vilket beviljades efter
diverse inbetalningar av årsavgifter. För att få igång en riktig tävlingsverksamhet beslöt
man ansöka om inträde i SmålandsOrienterings-förbund och Svenska Orienteringsförbundet.
Seriespel i fotboll kom igång, Norra Tjust-serien. Resultaten var inte alltid så lysande, men man
kämpade på. En drivkraft var lagkaptenen Ebbe Pettersson som år 1949 deltog i samtliga 22
matcher.
Bandy spelades när isen lagt sig på sjön Bleken, men även saltsjön användes ibland. Starka
armar skottade snön från planen, häst och plog användesockså och många var engagerade
för att matcherna skulle kunna spelas. Man deltog i distriktsserier med mer eller mindre lysande
framgång. En drivande kraft inom bandyn var dess lagkapten Stig Norman. Ny spelardräkt, röd
tröja- vita byxor inköptes, målburar tillverkades och övrigt material fick spelarna hålla sig med
själva, dock inköptes så småningom bandyklubbor till laget.
Orientering och terränglöpning hör också till AIF:s uppskattade verksamhet. Flera tränings-
tävlingar hölls varje år och AIF var även värd för andra klubbar som förlade sina klubb-
mästerskap till Almvikstrakten. Från de resultatlistor som hittats kan nämnas några som
visat sig på styva linan mer än en gång, nämligen bland seniorer Otto Andersson, juniorer
Henry Johansson och bland damer Inez Svensson. Det hände även att man ordnade
nattorienteringar och vintertid olika skidtävlingar.
När Erik Carlsson år 1949 flyttade från Almvik blev AIF utan ordförande. Erik som var med
redan i början på 30-talet hade varit AIF trogen i alla år, och från 1946 som dess ordförande.
Hans mantal axlades av Per Norman, som kom att bli AIF:s ordförande under många år framåt.
Föreningens fotbollslag berättar på sina resultat och i den pokalturnering som AIF sätter upp
1950 tar AIF den första inteckningen i vandringspokalen. Även seriespelet går bra, laget
hamnar i mitten på tabellen och följande år inleder man våromgången som serieledsre.
På den tiden inleddes seriespelet på hösten och avslutades på våren.
Även 1951 tar AIF.s lag hem pokalturneringen och 1952 tas den tredje inteckningen och därmed
hemförs pokalen för alltid. Stort jubel.
Under 50-talet spelades åtskilliga fotbollmatcher men även inom bandyn spelades en del. Man
anordnade olika orienteringstävlingar, skidtävlingar och friidrottstävlingar. Några duktiga
friidrottare som fick fina resultat var Lars Nilsson klass 5-6, Lage Jakobsson klass 7-8 och i
juniorklassen Jonny Adolfsson. Orienteringstävlingarna samlade många startande. Ofta toppas
resultatlistorna av Rune Svensson och Gunnar Lindberg seniorer, och juniorlistan av Lennart
Hasselgren och Göran Strömbäck. I klassen oldboys fanns ofta föreningens ordförande Per
Norman i toppen på resultatlistan. Även fotbollen har sina profiler. En duktig målskytt var
Bertil Nilsson och Per-Olof (Svensson) Steinholyz en annan. Under 1956 års höstömgångs tolv
matcher vann AIF sex matcher, fem oavgjorda och en förlorad. Målkvoten blev 39 - 22 och av
dessa 39 mål gjorde Bertil 21 och Per-Olof 10. Efter våromgångens slut hamnade laget på andra
plats i serien.
Ett ständigt återkommande problem inom de flesta föreningar är pengar, det vill säga bristen på
pengar. Så också inom AIF. Alla sätt att få in några slantar prövades. Man höll paketauktioner,
ordnade fester och olika slag av lotterier. Som en röd tråd genom alla årens protokoll går en
begäran om att få anordna lotterier som alltid givit ett gott tillskott i föreningens kassa. En eloge
till alla som hjälpt föreningen att sälja lotter och till dem som stöttat AIF genom att köpa dessa
lotter.
Sommarfester ordnades till allas glädje. Ett år var dragplåstret en match mellan ett "damlag"
och ett "gubblag". I ett mopedrally segrade Rut Green. Fest var välbesökt och på stod naturligtvis
kaffeservering och lotteriförsäljning.
Man hade även bya-turneringar i fotboll mellan Blekhem, Pilgatan, Kårby och Almviks by.
Fotbollen hade en fin start på 60-talet. I Tjustseriens sluttabell 1960 låg AIF på en hedrande
andra plats. Nu blir det mer och mer enbart fotboll i föreningen. Den nybildade damklubben
erbjuder sig att gratis tvätta lagens spelardräkter, detta tas tacksamt emot. Damklubben med
dess ordförande Gudrun Persson i spetsen jobbar ihärdigt med att samla in pengar på olika sätt.
I slutet av 50-talet fick AIF tillgång till en egen klubbstuga, Skogstorpet. Det var baron Norden-
falk som upplät huset till idrottsföreningen. Men stugan var i dåligt skick och en renovering
nödvändig. Man började så smått med utomhusarbetet, rödfärgning, nya fönster och ny dörr.
Längre in på 60-talet fortsätter arbetet inomhus och damklubben är naturligtvis med och
skänker till inventarierna.
Även fotbollsplanen skall genomgå en omläggning. Detta tar sin tid och många arbetstimmar
läggs ner av både spelare, styrelsen och andra. AIF ansöker om ett bidra från kommunen på
8000:-. Styrelsen har kontaktat entreprenör Lennart Karlsson som gjort ett kostnadsförslag
och nu ska planen äntligen bli klar.
Några år i på 60-talet är AIF:s nestor Oskar Green tillbaka som ordförande för ett par år. Oskar
har nu 20 års arbete inom styrelsen för idrottsföreningen bakom sig. Efter Oskar Green får
Bertil Karlsson överta ordförandeklubban i ett års tid och när Bertil flyttar från Almvik väljs
Rune Svensson till ny ordförande.
1963 har AIF ett utomordentligt bra pojklag i fotboll. Deras ledare är Henry Nilsson och det är
hans skicklighet och energi som sporrar pojkarna. De lyckas vinna den pojklagsserie som
Västerviks-Tidningen arrangerat och vid årsmötet 1964 blir laget hyllat med diplom, man
hurrar för dem och de fotograferas naturligtvis också. Även Henry får ett "leve" utbringat för sig.
Hösten 1964 gör AIF en slutredovisning på kostnaderna för omläggningen av fotbollsplanen.
Den är nu klar att tas i bruk ochman planerar detta till sommaren 1965 med pojklagspokal.
Inbjudna lag är Storsjö IF och Hummelstad IF. Nytt material iköps till planen, bland annat
målställningar med nät,man köper också nya träningsoveraller till seniorerna för att de skall
ha en enhetlig klädsel vid sina träningsmatcher på vårarna. Till allas trevnad ordnas en logdans
i Stolphagen, och damklubben som alltid är på alerten ordnar med hembakat bröd och kaffe.
AIF såg flera nya ordföranden i ledningen under 60-talet, Lennart Persson, Tomas Johansson
och mot slutet Rune Svensson igen. De som hade hand om skötseln av Malmavallen, som
fotbollsplanen kallas, ville ha en större och bättre gräsklippare. Olika lotterier, bingo och bidra
från damklubben gav pengar till detta inköp.
AIF:s pojklag är ett glädjeämne, då fotbollen i övrigt inte går så bra. Det hände att seniorlagen
fick lämna "walk-over" för att senare dra sig ur serien. Men seniorena kommer igen, pojkarna
börjar bli för gamlaför pojklagen och ett juniorlag bildas. 1970 spelar AIF i Tjust reservlagsserie
och nu är fotbollen på uppgång igen.
Den nya flugan "bingo" har styrelsen nappat på. På Värdshuset Hjorten anordnas bingoaftnar
och dessa tillsammans med tombola- och kvicklotterier ger föreningen en god ekonomisk grund.
Nytt i AIF är också damfotbollen. Det är Bertil Appelqvist som samlat intresserade damer och
tränar dem i fotbollens ädla konst. De spelar några träningsmatcher för att sedan delta i Korpens
damlagsserie. För seniorerna har Jan Jakobsson tagit ansvaret för träningen. Efter några dåliga
säsonger gör man nu allt för att kunna ställa ett representativtlag på benen. 1974 börjar laget
svagt i våromgången, men rycker upp sig och hamnar till slut på sjunde plats i division 6
Västerviksgruppen, den bästa placeringen på länge. Damlaget är inte sämre, tvärtom, efter en rad
fina matcher tar laget andra plats i Korpens damserie, endast Nervens damlag håller undan för
våra damers anstormning. Året efter 1975, ligger damlaget lågt och spelar endast tränings-
matcher medan däremot A-laget blir ett stort glädjeämne. Tack vare nya spelare av god klass
och idog träning under Kjell Fagerströms ledning gör laget en stark insats i division 6. En
tredjeplacering är mycket bra. Tredjeplacering blev det även för pojklaget som vid sommar-
uppehållet ledde sin serie.
Vi talar om året 1975 och fredagen den 9 maj spelar AIF mot Frödinge på en nyomlagd och
inbjudande plan. Vilken glädje att kunna använda sin egen plan igen. På 60-talet lades ju
planen om men den höll inte längre utan 1973 var det dags med en ny omläggning och efter
ett års tillväxt var planen klar till våromgången 1975.
Det ordnades bingopromenader tillsammans med Västerviks-Tidningen och Korpen på sön-
dagarna och deltagare runt 100-talet varje gång är inte ovanligt. Folk åker från Gamleby och
Västervik för att gå på bingopromenad i vårt vakra Almvik. Vår klubbstuga renoveras, dock går
arbetet inte så snabbt. Det är svårt ibland att samla frivilliga till dessa arbetstimmar. Så små-
ningom får vi hjälp av snickaren David Johansson som tillsammans med eldsjälen Jan Jakobsson
ser till att Skogstorpet snart kan användas i full utsträckning som AIF:s klubbstuga.
Vår damklubb är livligt i farten och drar in pengar till föreningen. Varje år skänker damerna en
stor summa pengar till AIF att använda till materialanskaffning med mera. Men intresset för
damklubben börjar avta, eftersom det nu är aktuellt att bilda en gymnastiksektion i föreningen
finner damerna det bättre att arbeta där. 1975 blir AIF medlem i Svenska Gymnastikförbundet,
det innebär att vi får skicka ledare på kurser, får möjlighet attköpa förbundets skivor och
program. Vi kan även sända deltagare till läger och tävlingar. Man sätter igång med flick-
gymnastik, det är populärt och skolan är full av aktiva gymnaster varje torsdagskväll. För att
kunna göra gymnastik i en skolsal krävs att den "röjs ur" först, d.v.s att alla bänkar skall bäras ut. Här kan man tala om intresse. Domgymnastiken, son startade 1964 i Konsuns regi, har varje
år haft fullt hus, trots dessa svårigheter. Intresset fö gymnastik har ökat och från att ha börjat
med en flickgrupp, finns nu två grupper där även pojkar är välkomna. Gymnastiksektionens
stora önskemål under alla åren har naturligtvis varit en riktig gymnastiksal att bedriva och även
utöka sin verksamhet i. 1979 arrangerade gymnastiksektionen en uppvisning på Malmavallen.
Det är gymnaster från Västervik, Gamleby och Almvik som visar ett program under Britt
Karlssons ledning. De skall delta i en masstruppuppvisning i Växjö, med anledning av Svenska
Gymnstikförbundets 75-års jubeleum, och ta chansen att få en extra träningiför resan. Samtidigt
har flickorna en fin uppvisning också och det hele blir mycket uppskattat.
De gemensamma aktiviteterna är populära. När AIF 1977 för första gången på länge planerar en
sommarfest, hjälps alla åt. På våra sommarfester blir det aktiviteter av olika slag: fotboll, drag-
kamp, lekar, tävlingar, ponnyridning, lotterier och servering. Många ställer upp och alla hjälps åt.
1979 händer mycket i föreningen. Styrelsen har satt igåg ett stort lottsystem, kallat Interlott, där
intresserade kan köpa lotter. Man betalar under ett års tid cirks 150:- och lotteriet avslutas med
en fest där alla lottinnehavare blir bjudna på supé och där vinstlistan offentliggörs. Var fjärde
lott är en vinstlott och högsta vinsten är 2500:-.
Intresset för att bilda skidsektion har ökat och det är nu dags att ansöka om inträde i Svenska
Skidförbundet. 1980 blir AIF medlem i Skidförbundet och nu kan man lösa licenser och skicka
deltagare till olika tävlingar. Skidsektionen börjar projektera en slinga i Malmerna för anläggning
av spår på vintern och för terränglöpning under sommarhalvåret.
År 1980 börjar bra för A-laget i fotboll. I seriens första match slår Almvik nämligen Björnsholms
Goif på bortaplan med 14-1. Längre fram på sommaren spelas den nyuppsatta pokalen, skänkt av
bröderna Bengt och Ebbe Pettersson. Man spelar mot Björnsholm, Gunnebo och Överum och
Almvik tar första inteckningen. AIF har också spelat pokalmatcher i Tuna, och även där tog laget
en inteckning. A-laget kröner sin framgång under året med en hedrande andraplats i division 6,
mycket tack vare sin tränare Kjell Fagerström.
Genom Gymnastiksektionens försorg får Almviks IF en klubbflagga, och vid alla hemmamatcher
kan besökare beskåda den i en av de flaggstänger som numera är uppsatta vid Malmavallen.
Mycket har hänt de senaste åren, endast ett axplock kan nämnas. 1982 har AIF för första gången
två deltagare med i Vasaloppet. De tuffa grabbar som skidar mellan Sälen och Mora är Jan
Jakobsson och Jan Damberg.
Ungdomsverksamheten blomstrar, många är de pojkar och flickor som varje vecka komme till
Malmavallen för att träna fotboll och kanske spela match. Intresset är på topp och detta har våra
duktiga ledare sin del i. En god och livlig verksamhet bland barn ochungdom borgar för Almviks
fortsatta föreningsliv.
Många är de ledare som lagt ner sin tid och sitt intresse på AIF. Jag vill endast nämna de som av
föreningen valts till ordförande de senaste tio åren, nämligen Bengt Eriksson, Jan Jakobsson och
Kenneth Pettersson, som var för sig satt sin prägel på föreningen.
Dessa rader är sammanställda efter genomgång av protokollsböcker och anteckningar, genom
samtal med gamla AIF:are och genom verksamhetsberättelser. Ledsam nog saknas många av de
handlingar som kunde berättat mer för oss om AIF:s verksamhet genom åren, speciellt de av
äldre datum, men min förhoppning är att de viktigaste händelserna fått utrymme i denna AIF:s
historia.
Min beundran är stor för att personer som genom sitt intresse för idrott och föreningsliv satsat
en stor del av sig själva och sin fritid för Almviks Idrottsförenings bästa.
Almvik den 15 oktober 1983
Inger Matsson (sekreterare)